間 MA – Studieresa till Tokyo som mellanrum om mellanrum

間 MA – Studieresa till Tokyo som mellanrum om mellanrum

Det japanska ordet ma betyder ungefär utrymme. Kanske paus. Det antyder i alla fall förekomst av intervall. Paus efter men innan något annat. Så mellanrum? Ma är inte vidsträckt.

Vi åkte till Tokyo – en vidsträckt stad full av ma.

Millimeterna mellan kropparna på tunnelbanan, men kanske snarare tystnaden som ändå råder där i rusning. Ju tätare vi står, desto tystare blir vi. Ett respektfullt avstånd. Släppen mellan byggnaderna, även i de tätaste och högsta delarna av staden. Ett släpp så litet att man kan maximera sin byggnadsarea, men alltid stort nog att både du och grannen kan sätta sin egen fasad. Rå om sitt eget. Mellan byggdelar, människor, men också mellan aktiviteter – Tehusen, onsenbaden. Den korta tid man stannar upp mitt i en bugning, sekunden som ger handlingen värdighet.

Det är väl knappt att man behöver säga att samma tecken – 間 – i japanskan används för ordet ma och ordet arkitektur.

Det här är några av de saker vi tog med oss hem.

Några FRÅGESTÄLLNINGAR

Vad får vi som belöning för effektiviteten?

Hur långt kan man dra yteffektiviteten? Vad gör det med en stad eller ett samhälle när man näst intill parkerar en människa som en bil?

Frågan kanske snarare är vad vi gör av ytan vi sparar. Om vi tog lite mindre plats som individer men i gengäld fick fler och bättre gemensamma utrymmen – är det ett bra byte?

Omsorg kan skänkas till allt

Hur hårdgjord måste en yta vara för att fungera som hårdgjord? En plats som så lätt hade kunnat sluta som en rektangel av asfalt tar, med lite traditionell omsorg, väl hand om nutida behov. Kanske är det platserna som har ett självklart standardutförande som mår bäst av lite extra omsorg?

Vad måste vi få plats med?

På tal om yteffektivitet och miljö, visst är det rätt listigt att tvätta händerna i spolvattnet? I det här fallet sparas både vatten och plats i rummet. Inte helt enkelt att få ihop med krav på tillgänglighet, dock.

Badrumsinredningar för hundra år sedan såg inte ut som idag. Hur kommer de se ut i framtiden? Vad kommer vi behöva få plats med i våra byggnader och vilka rum kräver det?

Klassiker med en twist

I Shibaura House, ritat av Kazuyo Sejima på Sanaa, möter ett kvadratisk fotavtryck mjuka, böljande bjälklag och trappor.

Man har på ett snillrikt sätt bjudit in gatan till terrassen genom att hägna in utomhusytorna med gunnebostängsel från bjälklag till bjälklag. Frånvaron av ett vanligt räcke ger en markant känsla av öppenhet mot staden (och viss svindel).

I vårt yrke använder vi ju oss ofta av standardprodukter, därför är det alltid roligt att bli påmind om att klassiska produkter kan användas på annorlunda sätt.

Vi tog ett kort avbrott i arbetet för att hitta lite ma. I staden vi besökte, mellan husen och i trädgårdarna. Men också i vår vardag. Det är viktigt.